Lisa Jisei

” Vilodag blev gympass med bästa träningspolarna! #aldrig vila”

Så flimrar det förbi igen och igen. Statusarna och bilderna som får nackhåren att resa sig.

” Vilodag blev gympass med bästa träningspolarna! #aldrgvila”

”Det här är väl vad man kallar vilodag ;) #springamilen ”

”Vila eller gymmet, det är frågan…”

Dessa korta statusrader som för mig säger mig att det är dags att dra i handbromsen, ropa ”stop” och ”vänta” följs istället av uppmuntrande kommentarer som

”Det är bra! Gymmet är bästa medicinen!”

” Hahaha helt rätt!”

”Träna! Låt inte latmasken vinna!”

Inte sällan är det personer som har en tydlig ätstörningsproblematik i grunden eller kostrådgivare/personliga tränare som pepprar ut dessa statusar. Ätstörda personer använder vänner på facebook som hjälp för att ta beslut om träning eller vila. Det förstår jag så väl. Det pågår en inre kamp och ångest som är så komplicerad att man tillslut använder alla kanaler man har för att få hjälp att bromsa. Vilan är grunden för all typ av träning. Utan respekt för vila och återhämtning uteblir resultaten. Jag tappar hakan över hur många människor som tycks se det som sin uppgift att uppmuntra människor, som så tydligt har en daglig kamp med sig själva för att tillåta sig själv en vilodag, att köra på. En uppmuntran att sådär lite härligt skippa vilodagen. I ett samhälle som på så många plan lyfter hård träning som något avgörande för att få existera förblir jag stum när jag ser att även de som arbetar med kost och träning hakar på. Behöver vi verkligen fler som uppmuntrar människor som redan tränar att pressa sig ännu hårdare? Det är i grunden något bra med detta driv att uppmuntra och pusha människor att träna mer. Kanske handlar det hela om komma ihåg att peppa rätt målgrupp.

Bjuda in någon som aldrig satt sin fot på gymmet eller ta sällskap med någon på en första långpromenad. Ta initiativet till en cykeltur istället för en bilresa till shoppingdagen för de som inte aldrig cyklat under hela sina vuxna liv. Det finns så många människor att inspirera till träning, människor som verkligen behöver och vill få lite uppbackning ologgautch hjälp. Men hjälp gärna oss som redan tydligt pressar oss själva att våga vila. Påminn oss om vikten av balans och vilodagar. Visst kan vi väl hjälpas åt! Hur kan det ha blivit så eftersträvansvärt att vara den som skippar vilodagen? Vad är det som är så attraktivt med att vara den som kör över sig själv? Hur kommer det sig att så många vill heja på? Jag förstår ingenting. Jag skriver några försök till bromsar i de otaliga kommentarsfälten men de försvinner i tjattret om hets. Jag loggar ut. Imorgon gör jag ett nytt försök!

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei