Lisa Jisei

Vi alla får tacka ja, – eller nej!

Personalrummet är överhopat med sockerbomber i olika former. På Ica erbjuds det smakprover på diverse geggor och kakor. Det bjuds in till julfikor och mysträffar bestående av gräddfluff och saffransmums. Det är jul och det är helt omöjligt att värja sig mot havet av ätbarheter som sköljer in. Visst blir jag lite svettig av att delta i alla dessa sammanhang. Men numera känner jag faktiskt att jag har rätt att både tacka ja och tacka nej till det som bjuds. Jag kan delta i myset och fluffet utan att äta allt som alla bakat i största välmening. Man är inte en sjuk människa för att man tackar nej. Jag måste känna att jag har rätt att äta det jag vill och avstå när jag inte vill, utan att ta på mig samhällets krav på god uppfostran och bugande. Jag uppskattar umgänget, men inte ätkraven. Så jag står upp för det. 


– Tack, vad fint du ordnat, jag är jättenöjd med bara kaffe. Har jag lärt mig att kunna svara.

De flesta bryr sig faktiskt inte så himla mycket. De är inte så överdrivet intresserade av att pressa ner vetepuffar och kanelfras i halsen på gästerna, mer än för att döva sitt eget dåliga samvete.  

För när julen sköljer över mig, utan att jag känner att jag har något val, får jag panik. Då trevlighetsäter jag mer än jag kan hantera. Jag tackar ja och ropar överentusiastiska saker som

-Men åh! Jag som älskar chokladpudding! Medan mina nära vänner tittar på mig som stora frågetecken. 

Det handlar för mig om att få ta små steg i min takt. Jag har rätt att äta goda saker på julen, precis som alla andra. Jag behöver inte vara strikt och avstå allt för att jag är en karaktärsfast människa. Jag behöver inte tacka ja till allt alla vill servera mig. Jag kan faktiskt välja. Ibland kan jag tacka ja till något jag vill ha, men jag har också rätt att avstå. Är det inte helt fantastiskt! För mig är det magi, tänk att jag kan välja från stund till stund. Jag behöver inte ta ett beslut för hela julen och stå fast vid det. Jag kan faktiskt välja, känna efter och balansera. Ganska stort och fint ändå.

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei