Lisa Jisei

Under bokomslaget står jag naken

Bokomslag

Vi satt vid köksbordet jag och min man Dan som så många gånger tidigare. Återigen kom samtalet om boken upp. Vi hade pratat om det förut, om inte allt det jag skrivit under min sjukdomstid skulle kunna bli en bok. Vi mindes hur vi själva letat och letat efter information och efter någonting som kunde hjälpa oss i kampen mot min sjukdom. Det vi hittade då var beskrivningar av anorexi, självhjälpsböcker om andra ätstörningar. Vi kände inte igen oss. Delar av böckerna liknade vår vardag men det viktigaste saknades. Jag orkade inte fundera mer på om jag skulle göra en bok av det eller inte, jag behövde komma till ett beslut. Vi diskuterade om läget var rätt, är läget någonsin rätt? Vi tog beslutet, mina dagböcker skulle bli en bok. 

Hur skriver man en bok om något som är så självklart för en själv men så tydligt obegripligt för omgivningen. Hur förklarar man det ogripbara? Jag åkte iväg med min dator till ett annat land där inga barn ropade på mig eller tvätt väntade. Där skrev jag, klippte, klistrade, skrev och skrev om. Jag kom hem med utkastet till den bok som nu är klar.

Frågan ”Är boken är färdig nu?” kom många gånger under hösten. Boken blev färdig många gånger, för att sedan skrivas om. Jag bestämde mig tidigt att hålla såren öppna och leta rätt på så många kritiker jag kunde som kunde läsa och ge respons. Jag hittade en redaktör med ett kritiskt öga. Tillsammans låste vi in oss på ett hotell i Västerås, spred ut boken över golvet och granskade vartenda ord. Gick igenom historien och rotade i såren. Post-it lappar, papper ihopsatta med skosnören för att sedan gå igenom, granska och skapa tydlighet. Hur skulle jag veta om det som var så tydligt för mig blev tydligt för andra. Boken skrevs om och skrevs om fler gånger än jag kunde ha föreställt mig innan. Avvägningar av ord, av att visa sig naken men ändå behålla sin integritet. Att berätta så att andra kunde förstå utan att själv gå sönder. Efter alldeles för mycket koffein och för lite sömn tog vi tillslut beslutet, att boken var klar. Det blev den nakna sanning jag hoppades på, samtidigt kan jag stå rakryggad bakom den. Jag kan hålla upp den framför mig och stå för varje rad. Det känns befriande att äntligen få tala till punkt. Att äntligen kunna vara ärlig och säga som det är, och som det var. Boken berättar om det värsta året i mitt liv. Såren är öppna för jag vill vara ärlig. En gång för alla vill jag berätta min sanning, inte ljuga mer. 

Bokens första upplaga är nu skickad från tryckeriet och väntar på att ni ska läsa den. Jag kan säga att jag är stolt, jag är glad och jag är livrädd. Den 17:e april kommer boken med den starka bilden med idealtjejen på omslaget. 

Under bokomslaget står jag naken.

 

 

 

| © Lisa Jisei