Lisa Jisei

Träningen -En bra indikator om man vet vad man ska titta efter

springaIbland tränar jag mycket, ibland lite och ibland något där emellan. Egentligen handlar ortorexin ganska lite om träning. Träningen är något slags symptom på det andra. Ett uttryck för någon inneboende ångest som orsakas av en helt annan anledning. Därför handlar ortorexin knappast om hur mycket jag tränar, vad jag tränar eller vad jag äter. Kanske kan det verka så. Som att jag ”är det jag äter”, som uttrycker säger. Eller att jag är som jag tränar. Men det är ganska långt ifrån sanningen. Ibland mår jag väldigt dåligt utan att jag för den delen tränar. Ibland mår jag bra och tränar mer. Det är kanske därför det är så svårt för min omgivning att veta hur jag mår.
-Vaddå? Sprang du imorse? Säger någon häpet och indikerar att något inte är som det ska. Men det handlar inte om det. Träningen kan däremot vara en ganska bra indikator om man vet vad man ska titta efter. Inte vad jag tränar eller exakt hur många pass. Det handlar om hur jag tränar.

När jag mår bra tränar jag planerat, strukturerat efter ett balanserat schema. Det kan röra sig om upp till 3-4 gånger i veckan. Jag kan hoppa över något pass ibland när jag inte hinner utan att det märks på mitt humör. Schemat går om och om igen ganska lika varje vecka.

När jag är helt i ofas, eller i faser där jag inte tänker alls på mig själv så tränar jag inte alls. Jag orkar inte planera och får inte ihop det. Jag roddar runt vardagen i 180 och hinner inte känna efter. Jag struntar i hur jag mår och vad jag behöver.

När jag börjar må dåligt tränar jag spontant och känslobaserat. Där börjar ortorexin. Helt plötsligt har jag varit ute och sprungit en dag jag inte brukar, eller lagt till en extra promenad. Då har jag plötsligt kommit på att jag ska gå hem från gymmet. Träningspassen drar ut på tiden. Jag planerar in möten på lunchen och hinner inte hem till middagen. Då är jag sur, yr och trött och möter inte andra med blicken. Jag har mitt fokus inåt. Så att möta mig i springkläder säger egentligen ingenting. Det är först när man får hela bilden som det kan börja klarna. För det handlar inte om träning, men den kan ibland vara en mycket tydlig indikator på att något inte stämmer. Bara man vet vad man ska titta efter…

Har du varit ute och sprungit idag?
– Ja!
Tyvärr är det svårt att utläsa något ur det utan helhetsbilden.Det är därför det är viktigt med ett tätt nätverk. Då kan man få en helhetsbild.

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei