Lisa Jisei

Tårar och svett i en blöt handduk

IMG_1745

Inplanerat spinningpass som min sjukgymnast föreslagit. Har hållit mig till hans plan för att rehabilitera knät. Har dessutom varit noga, konsekvent och försökt hålla nivån lagom. Loggar in mig, ställer in cykeln, drar på pulsbandet.

Dunkande musik.

Pulsen som stiger.

Svetten som rinner.

Knät som gör ont.

Knät som gör vansinnigt ont.

Knät som gör ondare än sjukgymnasten sagt att det ska.

Knät som gör för ont för att jag borde fortsätta.

Tankarna som snurrar.

Alla som ser mig.

Tankarna som säger att jag ska fortsätta.

Tankarna som säger att jag ska sluta.

Knät som gör ont.

Tårarna som rinner.

Svetten som rinner.

Lampor som tänds.

Gråtansikte som vänds bort.

Pulsband som tas av.

Motstånd som vrids ner.

Tårar som rinner.

Ilskan som kokar.

Tiden som går.

Passet som tar slut.

Fötter som springer före.

Tårar som torkas i handduk

Besvikelse.

Jag ville. Jag försökte. Jag kunde inte. Jag gav upp. Jag har ont. Jag får börja om igen. Vila.

Tillbaka till sjukgymnasten.

Skickar ett meddelande till en fin vän som ringer upp. Som ger mig all kraft och all rakhet jag behöver höra, som ger mig allt jag inte vill men behöver höra. Som inte värderar eller tycker. Som inte oroar och tycker synd om. Som är min vän.

 

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei