Lisa Jisei

Psst… Ska jag berätta en hemlighet?

psstOfta träffar jag människor som tycks både säkra och osäkra på om någon i deras närhet är sjuka eller om de faktiskt är så friska som de säger. Det behöver inte vara så komplicerat som man tror. En person som du vet har haft ätstörningar, har koll mat och manipulation. En person med ätstörningar som du sett i flera olika kroppstorlekar und
er åren, har förmodligen bra koll på vilken typ av kost, träning eller kompensation som krävs för vilken kropp. Nu ska jag berätta något som många inte tycks vilja inse.

En ätstörd persons kropp råkar inte bara se ut på ett visst sätt. Det är inte så att den bara vaknade en morgon och tänkte ”nej men oj, vad smal jag blivit”. Att gå ner 10 kilo i vikt är en medveten handling som kräver planering och kontroll. Många personer jag känner med tidigare ätstörningar har efter sin behandling lyckats hamna stilla på en låg vikt. De kan ligga stadigt där under lång tid och även säga att de mår bra. Ätstörningar kommer i många olika kroppstorlekar. Men personer med ätstörningar är otroligt medvetna om vad de äter och hur deras ätstörning tar sig uttryck. Vi vet varför vi plötsligt blivit svullna och gått upp i vikt eller varför vi plötsligt tappar byxorna och får ont i kroppen. Det råkade inte bara bli så. Vi kan ofta förklara exakt hur det hände, även om vi inte förmådde stoppa det. 

En ortorektiker som du sett både tunnare och större, som plötsligt får synliga muskler, tappar fett eller börjar se sliten ut är på väg utför. Man råkar inte tappa halva sitt underhudsfett.

Lita på din sponatana känsla. Ser du en kropp som ser sliten ut så är den förmodligen det. Ser du en människa som ser trött ut är den förmodligen det. Ser någon för tunn ut, så är det förmodligen så. Ser du en människa med ätstörningsbakgrund som ser svullen ut, som svänger upp och ner i vikt, med dåliga naglar och risigt hår, så mår de troligtvis inte så bra.  Människor som kommit långt i sin ortorexi syns det ganska väl på, framförallt ser händer och huvud för stora ut mot kroppen.

Personer med ätstörningar, kommer sällan erkänna att de har full kontroll på vad de äter. Ofta får jag till svar att de kanske råkat äta för lite, att de inte har så bra koll. Man vill så gärna framstå som frisk. Men vet ni… Människor som levt ett helt liv som ätstörda, som kan allt om mat och träning råkar inte bara se ut som de gör.

Men att gå fram till en person och säga att den blivit för smal, blir gärna kontraproduktivt. Att vara smal kan vara något eftersträvansvärt. Ser jag någon som jag tror börjar slira frågar jag allmänt hur de mår.

Du ser trött ut, hur är det?
Din energi verkar låg, jag blir orolig för dig.
Du ser mig inte i ögonen längre, jag märker att du undviker mig
Är det något som har hänt?

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei