Ett pass i gymmet. Lagom, trevligt, härligt sällskap av en fin vän. Är sjukt nöjd att ha kört ett väldigt svensson medelpass i gymmet och dessutom haft trevligt under tiden. Har inte vrålont i knät, vilket är en stor triumf. Gymmet ska stänga och vi går småpratande mot omklädningsrummet. Blickarna möter mannen i receptionen
– Har ni kört helt slut på er nu? Frågar han glatt och serviceinrikta.
– Nej, det kan man inte säga, svarar jag
– Nähä! Men …
Utdrag ur boken ”Jag är sjuk”, kap. ”Dans berättelse”.
”Mina första funderingar när Lisa blev dålig igen handlade om ifall jag över huvud taget skulle ta mig an den här situationen eller inte. Jag stod inför ett val: att stanna eller lämna. Jag visste ungefär hur jobbigt och utdraget det hela skulle kunna bli. Jag hade förut sagt till mig själv att jag inte ville utsätta mig för detta mörker igen, då det är hemskt och tär på en något
Jag hör det ofta, flera gånger varje dag. Kärleksfulla människor som kommer fram, ler med ögonen, vill visa omtanke, vill säga att det jag gör är viktigt och att de står bakom, att också de förstår att det inte varit lätt. Jag förstår och försöker ta det till mig. Jag försöker att verkligen ta det där som de verkligen menar till hjärtat. Men någonstans vid klumpen i halsen fastnar det och vill inte helt åka ner. Vad fint det är …
Ungefär 170 gäster
Vaknade upp till ett hav av blommor och med så mycket värme i kroppen. Att äntligen stå där, med så många människor som på alla sätt höll mig om ryggen, med boken uppdukad på borden och rosa belysning. Det var en känsla jag önskar att jag kunde spara på burk. Jag hade funderat mycket på hur det skulle vara att stå där. Jag visste att gästlistan bestod av en stor blandning av människor. Mina gamla vänner var …
Tänker tillbaka på hur det egentligen var på Paulinska skolan i åttan, hur korridorerna såg ut, toaletterna vid Oasen och den märkliga doften utanför bildsalen. Jag kan promenera längs korridorerna, öppna dörrarna och se in genom fönstren i minnet. Jag kan minnas det mesta tror jag, bilderna känns klara om jag anstränger mig en stund. Jag läser mina egna meningar ur boken, den subjektiva sanning som fastnat:
Som en radiomast fångade jag in alla ljud, suckar, fniss och leenden för …