Lisa Jisei

”Misslyckad-oönskad-människa-filtret”

img_5187Dagar som går, jobb, hämtning, lämning, middag och tandborstning. Allt går som det brukar även i de sämre perioderna. För trots allt kan jag oftast jobba som vanligt och vara en ganska hyfsad mamma. Jag kan vara en helt okej vän och en acceptabel kollega, även i de perioder jag inte mår lika bra. För jag faller inte ner i ett svart hål längre, det gör jag inte. Men i stunder blir det svart. Det händer sällan på jobbet eller i hallen till fritids, inte i affären eller när jag kör bil. Men när mörkret lagt sig, barnen somnat och jag sitter själv hemma i köket och tittar upp mellan takbjälkarna… Då kan världen svindla till. Då kommer ensamheten, det totala mörkret och ångesten. Då går jag igenom dagen i mitt huvud med ett orimligt filter. Jag går igenom varje händelse jag varit en misslyckad människa, varje gång någon tittat konstigt på mig, varje kommentar, varje skämt och varje händelse under hela dagen med ett filter för ögonen: ”misslyckad-oönskad-människa-filter”. Det filtret finns inte på instagram eller hipstamatic. Där ser allt mer lite mjukt, soligt och färgsprakande ut. Men genom mitt kvällsliga ångestfilter blir jag en hemsk människa och min omgivning blir kritiker. Jag har inga vänner, jag är ensam på jorden. Oftast börjar jag försöka ta tag i det genom att börja be människor om ursäkt. Jag formulerar i mitt huvud hur jag ska smsa, ringa och söka upp. Men ju mer jag formulerar smsen i mitt huvud inser jag hur absurd jag är.

”Hej. Du.. Förlåt för att jag gick emot dig i korridoren. Ibland är jag bara så tjock och klumpig… Vi ses imorgon”

”Hej. Förlåt om jag verkade trött idag. Imorgon ska jag vara mycket mer uppåt. Jag förstår att jag är en hemsk kollega att jobba med”

”Hej. Förlåt för att du behövde se mig idag. Förlåt för att jag finns.”

Som tur är skickar jag sällan smsen, ibland händer det, men det är sällan numera. Nu för tiden har jag lärt mig att märka när det är ett moln av ångest som tagit över. Visst skulle jag gärna ha någonstans att vända mig när de nattsvarta tankarna tar över, de som inte ens kan formuleras som sms. Men jag har lärt mig att jag behöver hantera det. Istället väljer jag ofta att behandla jag mig själv som om jag vore 3 år. Jag får helt enkelt säga åt mig själv.

– Lisa. Nu är du irrationell. Du kommer ingenstans med de här tankarna. Du kan inte lägga över din ångest och självhat på dina vänner. Nu går du och lägger dig. Imorgon kan du tänka vidare på det om det skulle behövas, men inte just nu. God natt med dig.

Sen går jag och lägger mig. Och vet ni… Alla ni som ligger och tittar upp i taket just nu… Dagen efter känns livet nästan alltid bättre igen. Godnatt

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei