Lisa Jisei

Min garderob är en sarkastisk hyllning till mina komplex

jeansJag går igenom plaggen i min ganska röriga garderob, ett efter ett. Tillsammans berättar de en historia om mina komplex. En röd klänning med V-ringad rygg och långa ärmar. Från en dag då det enda jag kunde tänka mig att visa upp var ryggen. En tröja köpt strax efter ett jullov med julmat, pösig över magen och med ett döljande mönster. Ett par tighta byxor, köpta tillsammans med en stor skjorta, då jag hatade allt. En tightare färgglad tröja i barnstorlek från en stund då jag lyckligt rasat 10 kilo. Garderoben berättar en historia om mina komplex, en historia om hat och kroppsförakt. En historia om att dölja och framhäva. Aldrig har jag köpt ett plagg enbart för att det fallit mig i smaken, alltid för att det fyllt en funktion av att framhäva eller dölja, oftast dölja. Ett par tighta jeans från när jag gjorde min personal shopping får mig att skratta till. Minns hur jag valde att låta någon som kunde det här med kläder hjälpa mig. Vi började med att jag skulle berätta mina storlekar. Stylisten ser frågande på mig när jag säger vad jag har för storlekar och menar att det inte kan stämma. Hon säger att hon kan gissa mina storlekar och hämtar kläder som hon tror passar. Jeansen jag brukade köpa visade sig vara 5 storlekar för stora, 5! Inte konstigt att jag alltid tyckt att mina jeans inte satt bra. Min kroppsuppfattning är skev, det vet jag nu. Min garderob påminner mig om hur stor del av min tid jag lägger på att dölja och skämmas. Vem vet, det kanske är dags att bara gå ut och köpa en snygg tröja, som jag gillar och i rätt storlek. Det känns väl ändå ganska vettigt?

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei