Lisa Jisei

Matlådedagar får mig att vilja krypa ur skinnet

FullSizeRender

En observant kollega frågar mig om varför jag är så besvärad av matlådor. Kollegan känner mig väl och ser på hela mig att jag vill sjunka genom jorden när klockan slår tolv och det är dags att håva upp sin medhavda matlåda. I vanliga fall får vi mat på jobbet, men nu är det sommar och matlådetider.

För det är precis så, jag hatar matlåda. När frågan kommer om varför jag tycker att det är så jobbigt bestämmer jag mig för att vara ärlig. Jag får kalla kårar när jag förstår att det är matlådedag. Jag gör vad jag kan för att tänka ut om jag kan åka hem och äta istället, men det vore absurt. Jag ska väl klara en så enkel sak.

Det är något ångestladdat över att ta med sin egen mat. Jag vet egentligen att det varje gång brukar gå bra. Men jag känner mig naken. Jag ska ta med mat som jag valt, som jag lagat och portionerat till mig själv. Jag har valt ingredienserna och mängderna. När jag äter tillsammans med andra på t.ex. en restaurang kan jag, om jag vill, se hur mycket andra tar och ha det som rättesnöre när jag själv ska ta mat. Då äter vi ungefär samma mat i ungefär samma mängder. Nu ska jag själv packa mat i en låda.

…12 slaget. Tiden då alla ska ta fram sina lådor, titta i varandras och fälla några kommentarer om utseende, smak och nyttighetsfaktor. Någon har tagit med mat som alla tycker se riktigt god ut andra utbrister ”åh vad du är nyttig som bara tar en sallad”, någon får en kommentar om valet att vara vegitarian och jag gömmer mig. Jag vill slänga matlådan i ansiktet på någon och springa ut genom dörren. Men istället tar jag med mat jag inte behöver värma, sätter mig själv och äter fort. För när alla äter samma mat slipper jag kommentarer och diskussionsämnet mat, då pratar vi om annat. Men dessa matlådedagar får mig att vilja krypa ur skinnet. För vad jag än valt, har jag valt fel. Där sitter jag på en matlåderast och lyssnar på evighetsdiskussioner om mat, recept och kalorier och tänker ”Ta mig härifrån!”

”Nej men vilken tur Lisa, att jag gick på toa så du han äta klart innan jag kom tillbaka”, skojar kollegan med mig som helt förstått min strategi. Vi skrattar och matlådedagen är äntligen slut. 

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei