Lisa Jisei

– Lisa, hur kan jag få en kropp som din?

FullSizeRenderJag vet inte hur det kommer sig. Men i mina sämsta perioder haglar de in. Komplimangerna om min kropp, förfrågningarna om träningstips och rapporterandet av hur duktig man varit som inte ätit det ena eller andra. Dessa matrapporter och frågor om hur de kan se ut som mig, tar mig på sängen varje gång. Jag tappar hakan. Jag förstår inte vad det är de ser, den kropp jag är i konstant krig emot. Men jag är också helt svarslös.


– Lisa. Du som har en sån perfekt kropp, så smal å fin, hur ska jag bli av med mina handtag?
– Lisa vad äter du? Har du några tips, jag går aldrig ner i vikt!
– Å, nu var jag faktiskt ganska duktig. Jag tog bara en potatis istället för två.

Nästan alltid är det människor jag bara känner lite ytligt. Människor som menar att ge mig en komplimang, ha något gemensamt att prata om, något positivt. Men vad ska jag svara? En ytligt bekant som missat boken och vill ge mig en komplimang… Vad sjutton ska jag svara?


– Ja, du kan svälta dig i perioder, ägna all din vakna tid åt att planera din mat, försumma dina barn och din familj, lära dig kaloritabeller utantill, komma senare till alla middagar för att slippa maten, trycka i dig uppiggande, hata dig själv och allt du är, kompensera, ljuga och manipulera, förlora vänner och bedra…


Så kan man ju inte svara. Vad ska jag svara då?


– Jag har skrivit en bok om att jag har ortorexi. Läs den!

Nä… Det skulle bli märkligt… De skulle känna sig så bortgjorda. Så vad svarar jag? Nästan alltid samma sak:


– Du, jag har faktiskt ingen aning. Jag är verkligen helt fel person att fråga!

Sen sticker jag fort och låtsas vara väldigt upptagen med absolut ingenting tills de gått och jag kan återgå till att låtsas vara normal igen. Jag har skrivit en hel bok, blivit intervjuad och intervjuad igen. Men när oförberedd är jag svarslös och feg. Riktigt feg. 

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei