Lisa Jisei

Kan vi prata lite om förhalandet?


-Har du inte stuckit ut och sprungit än?

– Nä… jag ska… snart… jag bara förhalar just nu…

IMG_1238Konversationen utspelar sig varje gång jag ska springa. För en halvtimme sen meddelade jag att jag skulle ut och springa. Nu är jag fortfarande kvar i hallen. Skor knyts om och om igen, jag byter spellista på mobilen, dricker lite mer vatten, knyter om skorna igen. Jag förhalar. Förhalar, förhalar, förhalar. Drar ut på tiden så mycket jag bara kan för att slippa börja.

Till viss del handlar nog förhalningen om det allmänt kända, det är skönare att sitta i soffan än vad den första kilometern i spåret är. Men det handlar nog mycket om den inre pågående monologen. Att kunna tänka klart och veta om det är läge att springa eller att avstå, är svårt. Kanske känner min kropp motstånd att börja springa för att den behöver vila? Kanske känner jag motstånd för att jag håller på att bli sjuk? Känner jag motstånd av samma anledning som de flesta kanske känner det, av lättja? Det är så svårt att veta. För att kunna hantera det svåraste passet i träningen, förhalningsstunden, har jag gjort ett system för mig själv. Jag har ett träningsupplägg som jag följer. Jag försöker att följa det så precis jag kan. Det finns undantag då jag gör annorlunda.

  • Om jag missar ett pass så är det missat och ska inte ”tas igen”
  • Jag kan inte lägga in extra pass för att jag t.ex. ätit mer eller liknande. Ingen kompensation.
  • Jag springer inte två dagar i rad
  • Jag springer inte om jag har ont i knäna innan passet börjar
  • Jag springer inte om jag känner mig sjuk
  • Jag springer inte i smyg

Det här har gjort den svåra förhalningsstunden lättare. Jag kan tänka igenom listan. Är det ett planerat pass och jag inte är skadad eller sjuk så är det bara att sätta igång. Istället för att gå runt i löparkläderna en hel förmiddag innan jag resonerat färdigt med mig själv kan jag nu, mycket lättare, veta om det är ett vettigt pass eller en dumhet. Även ortorektiker behöver träning. Att följa fasta träningsscheman är lätt. Att avstå helt är lätt. Det svåra är det andra, avvägningarna och balanserandet. När ska man köra och när ska man avstå? 

Hur gör du?

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei