Lisa Jisei

Kalla det ortorexi, träningsmani, potatismos eller idioti.

IMG_1244

Jag sitter fast i ingenting. Jag har ortorexi. Det är så jag väljer att säga när jag ska försöka förklara allt det som är så svårt. Ibland får jag häftmassa i munnen när jag ska försöka sätta ord på det, numera säger jag oftast ortorexi, en slags ätstörning. Ofta får jag följdfrågor eller nickanden. Men jag får också ifrågasättande av begreppet. Finns ortorexi? Vad är det i så fall? Är det inte träningsanorexi? Är inte träning och mat separata delar? Kan man bli för hälsosam, är det inte ohälsa då? Frågorna är många, de är kloka och intressanta. Jag har haft anorexi och det jag kallar ortorexi. Jag vet med all säkerhet att det inte är i närheten samma sak. Det är svårt att leva med en oidentifierad diagnos. Jag vet inte vad jag ska svara. Ingen vet. Det finns inget godtaget ord och ingen definition. Jag sitter fast i ingenting. 

Men det jag vet är att jag i perioder nära på tar mitt liv genom att träna för mycket och äta för lite. Jag vet att jag kan bli helt besatt av att träna och tappa gränserna. Jag vet att mina anhöriga känner igen mönstret och ser att jag är sjuk. Bestraffningarna av min kropp kommer då som ett brev på posten, jag har inget värde. Jag känner att jag är sjuk, min kropp går ner sig och jag förmår inte stoppa det. Jag vet att jag är psykiskt instabil i dessa perioder och blir manisk. Jag vet att min träning och min mat då alltid kommer i första hand. Det jag också vet är att många hör av sig till mig och till ätstörningskliniker med samma problematik. Men vad den heter, det vet jag inte. Men för mig spelar det ganska liten roll för mitt mående. Jag vet att jag är sjuk, även om definitionen är oklar. Vi är många som är sjuka även om få vet hur man behandlar oss. Det är oförklarligt svårt att vara sjuk i en sjukdom utan kriterier eller fastställd diagnos. Kritiken hamnar tillbaka på mig. 

Kalla det ortorexi, anorexi, träningsanorexi, träningsmani, potatismos, xyZ125 eller idioti. För mig kvittar det, för jag har redan fått hjälp. För andra kan det vara avgörande för att få vård. En oklar diagnos, med ett oklart namn, men problematiken är densamma. Vi tränar för mycket, äter för lite och är besatta av att se vältränade ut till den gräns att det tar kål på oss och våra familjer. Kalla det vad du vill.

 

Spåra från din sida.

Läs ett smakprov av boken på smakprov.se


| © Lisa Jisei