Lisa Jisei

Jag vill inte ha en vän jag kan ringa mitt i natten

natten

Det var något med den där gymnasiala vänskapen. Det var fint, innerligt och verkligt omtänksamt. Vänner man kunde ringa när som helst om vad som helst, vänner som alltid ställde upp, svarade och pratade om alla världens problem. Samtidigt, med dagens ögon, gick vi alla på knä för varandra. Vi var alltid tillgängliga, alltid lojala, alltid 100% vänner. Vi kravlade leran tillsammans och förenades i kärlek. Det var fint, men det var gränslöst.

Jag vill inte längre ha en vän att ringa mitt i natten, en vän som alltid svarar och alltid är beredd att kravla i leran med mig. Mer än någonsin vill jag ha vänner med gränser för oss båda. Vänner som verkligen bryr sig men som inte är beredda att lägga sig i min lera. På något sätt älskar jag att inte få svar på mina sms direkt, men att få ett längre svar efter några timmar. Det betyder att min vän är mån som sig själv och sina andra relationer. Det betyder att jag har vänner som inte avbryter relationer med andra för att svara mig. Jag älskar att höra a
v mig med min geggiga lera och få till svar att ”jag finns här i andra sidan av telefonen efter kl 18, helt för dig om du behöver prata”. Jag älskar mina vänner som finns 100% för mig, men inte 24 timmar om dygnet. Jag vill ha vänner med självrespekt, som har gränser och andra viktiga relationer. Vänner som finns där för mig, men inte på bekostnad av andra eller sig själva. En vän som skulle förstå att OM jag skulle ringa kl 03 på natten, så skulle det vara något riktigt, riktigt, riktigt allvarligt. För vänskapen handlar inte längre om att kravla i samma lera. Mer om att ibland kunna kravla bredvid någon med stadigare mark under fötterna. De fina citaten om att vänskap handlar om att alltid finnas där för varandra känns mindre och mindre aktuella. Vänskap med gränser är det finaste jag vet.

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei