Lisa Jisei

Jag får ont i magen

julgodis

En chokladask åker fram… En korg med lussebullar, en hel burk med hemmagjord nougat. Någon vrider på kartongen och summerar högt och tydligt kaloriinnehållet, gör en avvägning i mängdens värde. Någon har bakat tre satser godis igår, nyttiga förstås, fulla med nötter och proteinpulver och givetvis utan gluten.

Jag får ont i magen. Ont för egen del och för de andra. Det är något obehagligt med hetsen. Hur julen lockar fram våra mest skamliga känslor. Viljan att frossa och njuta, skammen över att veta att man själv redan samma kväll åt upp hela satsen med lussekatter. Längtan efter att slappna av och utan bekymmer kunna njuta av godsakerna, men utan dålig samvete. Någonstans går det inte ihop. Där någonstans börjar vändandet till innehållsförteckningen, försöken att producera nyttigt godis så att man kan frossa utan att känna skam. Den som bakat tar med halva satsen till jobbet för att dela med arbetskollegorna. För nog känns det bättre att veta att även kollegorna tryckt i sig några delar av godsakerna.

Jag bakar inget julgodis. Jag gör inga trippla satser av lussekatter. Jag köper inga chokladaskar och jag har inga inslagna kolor framme. Det i sig är kanske lite sorgligt. Men jag vet att jag inte kan hantera mängderna som ska svämma över och finnas framme i nästan en månad. Jag orkar inte med ångesten av att varje dag behöva diskutera med mig själv om jag vill ha julgodis eller inte. Jag orkar inte. Men jag får ont i magen. Ont i magen för att jag själv för länge sen insett hur dåligt jag mår i de här frossetiderna. Ont i magen när jag ser blickarna flacka hos de andra, de som vill njuta utan att skämmas. Hur blir det såhär varje jul? Vi bakar för ett helt grannskap, trycker i oss såna mängder i ensamhet att vi gråter av skam innan vi somnar. Vi gör allt vi kan för att hitta sätt att kunna frossa under julen utan att må dåligt. Sen kommer januari. Ett julklappspresentkort går till en tröja som sitter lösare runt magen än de gamla, gärna en svart så man slipper synas. Där startar det nya året, med skammen hängande som ett mörkt lakan runt kroppen.

Förut trodde jag varje år att det skulle bli annorlunda, det här året skulle jag vara balanserad. Inte bli sjuk, inte bli fylld av skam. Men nu tänker jag annorlunda. December är en tuff månad. Så är det. Det är då jag ska vända mig till vänner och familj, inte till mat och träning. Så jag bakar inget julgodis. Varken med eller utan protein och sötningsmedel. Men vi köper en lagom mängd för en julkväll, en kväll av umgänge och samvaro, och kanske med en godisbit som krydda. Det gör jag inte för att jag har bra karaktär. Det gör jag för att jag vet att jag är sjuk, och för jag vet att jag ska orka mig igenom januari också. Ett steg i taget med mycket balans, så är julen snart förbi.

Spåra från din sida.

Läs ett smakprov av boken på smakprov.se


| © Lisa Jisei