Lisa Jisei

Jag är en fuskare!

Jag sitter med mina närmaste vänner och får en rak fråga. Har du en bra relation till dig själv?
Trygg i vänskapen och dold av kvällens mörker svarar jag snabbt och ärligt.
– Absolut inte. Jag är en total fuskare och jag vet om det. Jag försöker lura mig själv om och om igen. Jag försöker hela tiden hitta genvägar, gå före i kön, hoppa över några steg även om jag vet bättre.
Det är sant. I mörkret är jag ärligare än någonsin.

Jag är en genuin fuskare. Jag gör samma misstag om och om igen och hoppas på förbättrade resultat. Jag vet att det inte funkar så och jag kan bättre. Jag vet hur man bygger en hälsosam, stark och uthållig kropp och jag har dessutom en orimligt bra disciplin. Jag borde alltså lätt som en plätt kunna göra det på ett vettigt, rimligt och hållbart sätt. Ändå gör jag om exakt samma misstag igen och igen.
Jag är en missbrukare så att det sjunger om det. Jag är en fuskare, en lögnare som ägnar större delen av tiden åt att försöka övertala mig själv att det kommer att funka denna gång. I otåligheten om snabba resultat kommer de dåliga besluten, de överhoppade stegen på samma sätt som alltid. Och varje gång måste jag antingen sätta tvärstopp eller rasa. För att, efter att ha insett mitt nederlag, bara ställa mig upp igen och åter igen bli en fuskare. Som så många gånger förr.

Ibland känns det orimligt att jag är så korkad att jag gör samma fel varje gång. Om och om igen. Men så är jag en missbrukare, en fuskare.

Jag tänker ibland om mig själv, som ett barn som leker kurragömma. Varje gång försöker jag hitta ett snabbt och nära gömställe, orkar inte gömma mig helt utan nöjer mig med halva kroppen. Varje gång blir jag besviket hittad först. För att nästa gång gömma mig på exakt samma ställe och innerligt tro att jag denna gång inte kommer att bli hittad.

Har jag en bra relation till mig själv?
Absolut inte, men jag vet om det.

Jag står, som alltid, halvglömd bakom en gardin och övertalar mig själv att jag är osynlig denna gång.

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei