Lisa Jisei

I januari smsar jag noveller till de som inte träningshetsar

smshjärtaDagarna efter nyår vill jag gömma mig i en grotta. En nära vän frågade mig förra året om januari var min värsta månad, definitivt. Det märks nog på hela mig. Det är då hetsen är som värst, nyårslöften som ska infrias, pulver drycker och vinägervatten som ska fram i personalrummet. Träningsuppdateringar i inlägg som handlar om kompensation, att förtjäna och att mer är bättre. Gymmet är så smockfullt med människor och hets att jag gör halva mina pass, för att sedan ge upp. Det är dagarna efter nyår jag vill gömma mig i en stenåldersgrotta, tugga bark från en pinne, titta ut över skogen och vara allt annat än uppkopplad. I januari kan alla allt om viktnedgång och muskelbygge. Då skrider hälsomissionärerna fram och skanderar om vikten av viktnedgång för alla. När jag hör ord som LCHF, 5:2, ketos, förbränning, kalorier och paleo blundar jag hårt och spänner käkarna. Sen går jag därifrån. Jag orkar inte. Jag har lärt mig att det inte är nån ide att vara kvar, att försöka be om förståelse eller paus i hälsohetsen. Det är enklare att gå därifrån. För i januari är även jag svag och mottaglig. Då fikar jag ensam och tränar med hörlurar. För jag orkar inte…jag o r k a r inte.

Det är första veckorna i januari jag tänker på att umgås med de jag älskar. Det är då jag vill grilla korv i skogen och ringa vänner långt bort i fjärran. Det är i januari är jag är extra rädd om mig själv, går och lägger mig i tid och ser till att alltid ha bra mat hemma. I januari smsar jag noveller till de vänner som inte sysslar med träningshetsen. Sms om allt möjligt och ingenting. Början av året är en tid då jag håller korta tyglar på mig själv, korta tyglar med mycket kärlek.

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei