Lisa Jisei

Hur orkar man finnas som stöd under hela processen?

danDel 2: Det här är min man Dan, sen nästan 10 år tillbaka. Tillsammans har vi gått genom många svåra sjukdomsperioder. Jag har bett Dan besvara några av era frågor om att vara anhörig här på bloggen. 

Rådet till anhöriga är ofta att finnas kvar vid som stöd under hela processen. Hur orkar man det?

”Man orkar om man inte försöker för mycket själv. Jag insåg rätt tidigt att jag inte kan bota Lisas problem, det kan bara hon själv med hjälp av professionella. Stöd från omgivningen och mig var bara just som det låter, ett stöd. Lisa kunde välja att inte utnyttja det här stödet likväl som att göra det hon gjorde, motiveras av att få behålla det. Det var alltid hon som behövde göra jobbet, jag behövde bara finnas där. Så klart innebar det också för mig att göra avkall på vissa saker som jag hade velat göra. Jag valde att spendera kvällen med Lisa i hennes lägenhet istället för att gå ut och göra nåt annat. Jag valde att stanna i Eskilstuna hos henne istället för att studera på annan ort. För mig var det inte enorma avkall, min största längtan var ju att vara med henne och dela livet tillsammans.

 

Det är svårt att vara nära men inte slukas upp av sjukdomen själv. Jag har säkert varit uppslukad i stunder, kanske perioder, men jag har flera gånger under resans gång tänkt att nu från denna dag räknar jag fram tiden, efter en vecka skulle jag varna henne och efter en månad, om jag fortfarande inte sett en förbättring och inte fått ny motivation, skulle jag lämna henne och inte se tillbaka. Jag hade alltid en nödutgång, jag riskerade inte mer än vad jag för stunden uppoffrade. Den potentiella vinsten var ju tydlig, att få leva livet med den som jag älskar. Och jag kammade hem vinsten!”

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei