Lisa Jisei

Helt marinerad i mig själv

marinad2En sån där intervju och föreläsningsvecka. Intervju efter intervju, artiklar, radio och sen föreläsning. Frågestund. Mail med frågor om mig. Det är verkligen roligt. Roligt och viktigt. Roligt att intresset är så stort, att så många är så intresserade. Frågorna är intressanta och jag lär mig nya saker om mig själv. Jag berättar min historia om och om igen och gör mitt yttersta för att försätta mig i känslan igen. Att göra det på riktigt. Svara ärligt från hjärtat och vara så genomskinlig jag bara orkar och kan. Det är det här jag vill göra, för det är viktigt för mig. Men det river upp att bli intervjuad på platser där det hände, att står på dansskolan och berätta, och att låta någon gå igenom min lunchtallrik. Nu är veckan till ända och en något lugnare helg ligger framför mig. Sitter hem på tåget ifrån det sista mötet och ser påsarna under ögonen som en spegling i datorskärmen. Lyssnar på samma musik som jag alltid lyssnar på för att få tag i tankarna. Nu är jag slut. Helt marinerad i mig själv. En marinad av mina egna ord, mina svar, tillkortakommanden, berättelser, minnesbilder och reflektioner. Jag känner mig som en osande människa helt runtgeggad i sig själv. Min hjärna är torktumlad och mina ord är en gröt. Men det är viktigt för mig. Viktigt att gå in i det ärligt och göra så sanningsenliga intervjuer och föreläsningar jag kan. Då slår den totala tröttheten till, påsarna och den ömma kroppen. Men jag är förberedd, jag väntade det. Det är okej att känna sig matt av att ha öppnat upp hjärtat och känslorna så många gånger på så kort tid. Nu ska jag vila. Lägga mig bredvid min familj och lukta på dom. Andas in lite dammtussar och känna brödsmulor under fötterna. Somna mitt i kvällssagan och dra mig i sängen medan barnen vaknar till barn tv bredvid. Torktumlaren har stannat. Nu ska jag bara duscha av marinaden.

 

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei