Lisa Jisei

Frågebloggen #2

 

 

 

Hur mår du Emelie-Lisa5_440nu?

 

…En fråga jag får nästan dagligen av olika människor som mailar, har läst boken eller hört om min historia. Det absolut vanligaste frågan, men också den fråga som är svårast att besvara. 

Jag har valt att döpa min bok till ”Jag är sjuk” av en anledning. Jag lever ett ganska normalt liv idag och tänker inte alltid på min ortorexi. Men det är en svår fråga att besvara. Vem är frisk? När kan man som missbrukare säga att man är frisk, när man är symptomfri? När ens värden är bra? När ens nätverk tycker att det verkar bra? När man blir utskriven från behandling? När man svarat rätt på alla psykologiska tester? Jag har valt att tänka om mig själv att jag är sjuk för att hålla medvetenheten uppe om min bakgrund. Kanske är det så alkoholister eller människor med andra beroenden gör, kommer ihåg att de är sjuka och därför tänker igenom vissa val som kanske är mer självklara för andra. Jag håller ett öga på att jag, när jag hamnar under press, inte börjar minska på maten eller öka på träningen. Jag pratar med mitt nätverk om min problematik och jag försöker vara så ärlig jag bara kan för att motverka återfall. Därför tänker jag att jag är sjuk fortfarande, även om det oftast inte alls märks. De som lever allra närmast mig kan märka spåren av ortorexi, kanske på samma sätt som anhöriga till alkoholister kan märka att alkoholismen präglar dom även om de är nyktra. Spåren finns och när man känner mig lite bättre kan man lättare tolka signalerna. Hur mycket av min ortorexi man kan utläsa handlar nog mycket om hur nära jag låter en annan människa komma. Det är kanske som med alla svårigheter vi människor brottas med, jag visar inte mina svagaste sidor för människor jag inte är trygg med medan jag vågar vara ärligare mot andra. Så de som möter mig lite ytligt träffar nog en tjej som är som de flesta andra. Min vardag skiljer sig inte från andras om man inte känner mig så väl att man vet vilka tecknen är och vad de faktiskt betyder. Men vad jag än säger om mitt mående så vet jag att jag blir tolkad, ifrågasatt och diskuterad om, utifrån min historia och min bok. Det är helt förståeligt. Ibland är jag knasig för att jag är sjuk, ibland är jag knasig bara för att jag är det som människa. 

Det korta svaret är att jag betecknar mig som sjuk, som en nykter ortorektiker. Men i min vardag mår jag bra. Jag är lycklig i min familj, älskar mitt jobb, har en givande vardag som inte betecknas av tvång och kontroll. Jag känner mig fri och stolt över att jag tagit mig så långt. 

Spåra från din sida.

Kommentarer (154)

Kommentarer avstängda

Läs ett smakprov av boken på smakprov.se


| © Lisa Jisei