Lisa Jisei

För vem konfronterar en vältränad, ambitiös och trygg tjej? – Om bilden av missbruk och uppväxt

bokJag öppnar en självhjälpsbok, inte den första i ordningen. Under åren har jag hunnit läsa en hel del. Jag har gått i många olika former av terapi och behandlingar. De har varit olika bra, både böckerna och terapeuterna. Men det är något med synen på oss med problematik som skaver lite hos mig. Både i självhjälpsböckerna och i olika former av terapi blir det tydligt att det ofta finns några förväntade gemensamma nämnare för oss med t.ex. ätstörningar.

 

Ovilja att växa upp

Föräldrar som bantat

Missbruk i familjen

För höga krav hemifrån

Bråk och kaos under uppväxten

Trauman

Negativ hemmiljö

Osv.

Jag vet inte hur många terapitimmar jag lagt på att förklara att jag inte har en ovilja att vara vuxen och självständig, att jag inte har haft en kaotisk uppväxt eller har föräldrar som pressat fram höga resultat.

Sanningen är att jag vuxit upp i ett väldigt stabilt hem med två högst närvarande och kloka föräldrar. Jag har i alla delar fått vara den jag velat vara utan krav eller press. Jag har fått utvecklas i min egen takt och haft närvarande vuxna omkring mig. Mina föräldrar har alltid varit engagerade och visat mycket kärlek, intresse och omtanke. Vi hade inget missbruk hemma och jag växte upp i ett tryggt litet område med mycket kompisar. Jag fick utrymme att visa känslor hemma och vara precis såna som jag var. Så vad hände? Ja… Om jag det visste. Jag såg såklart upp till mina ambitiösa och duktiga föräldrar vilket kan ha bidragit till viss del, men det är inte hela förklaringen. Jag växte upp och blev en tjej med mycket skinn på näsan, stark vilja och mycket självförtroende. En tjej med enorm kapacitet som kan förflytta berg om jag så vill. Hade jag vetat förklaringen hade jag tagit den med mig i förhållandet till mina barn. Så hur ska jag som nu är förälder se till att inte skapa samma öde för mina barn? Inte en susning. Förmodligen kommer jag att göra exakt så som mina föräldrar gjorde för jag kan inte tänka mig ett bättre sätt. Även jag är ambitiös och älskar att nå mina mål, vilket har båda sina för och nackdelar. Så varför i hela världen blev jag missbrukare? Det har jag ingen aning om. Varför blev det just mat och träning och inte alkohol? Kanske för att jag är otroligt ambitiös och behövde något som kunde lira med det. Men jag vet inte. Ingen vet. För livet är nog inte så enkelt. Några blir missbrukare av ganska självklara orsaker, för andra fortsätter just det att vara oklart. Några lever kaotiska liv och blir välbalanserade människor, andra är som jag. 

Jag lägger undan ännu en självhjälpsbok med en liten, liten suck av hur platt bilden av människor som mår dåligt ibland blir. Jag tror dock att många kan känna igen sig, att de kan ta orden till sig och få sig några funderare kring varför det blev som det blev. Jag känner fortfarande inte igen mig. Det är tur för mig att jag hittade Kim. Hos Kim får min problematik får vara det som den är för mig och inte vad den förväntas vara enligt manualen. Tänk så många missbrukare som inte upptäcks eftersom de inte passar in i mallen för en missbrukares uppväxt eller liv. Tänk så många som fortsätter missbruka för att de valt ett missbruk som är accepterat i samhället, precis som mitt. För vem konfronterar en vältränad, ambitiös och duktig tjej från en trygg och stabil uppväxt, med mycket vänner och bekanta? Ingen. För det är väl allt vad man bör vara?

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei