Lisa Jisei

Ett långbord med smörgåstårta

Höjden asmörgåstårtav ångest kan för mig summeras i ett dukat långbord med smörgåstårta. När jag först hör att festen bjuder på smörgåstårta gör jag en snabb utandning men tar sen sats. Jag kan äta smörgåstårta. Det går bra. Även om det är en tröskel att stiga över, det där att äta så mycket ihopgeggade pålägg på en enorm macka som alla ska dela på är lite magstarkt. En macka där man tryckt ihop så mycket som möjligt på en så liten yta som möjligt utan möjlighet att välja eller välja bort. Det är förknippat med smått panik, men numera går det bra. Jag tänker att jag sätter mig bredvid några som har lite förståelse för min brist på entusiasm inför denna festmåltid. Kommer in i den fint pyntade lokalen och ser att det är dukat långbord. Dukat långbord betyder återigen ångest. Alla kommer att sitta vid ”mitt” bord, jag kan inte välja matsällskap. Alla har en tallrik och bestick och det är ganska ohyffsat att tacka nej till en gemensamt uppdukad måltid. Det kommer att lysa som en neonlampa om någon sitter där, framför en dukad tallrik utan klet på. Tidigare hade jag nog gjort något panikartat, en dålig lögn, lite kladdande på en tallrik utan att äta, eller vad som helst för att passa in utan att behöva äta. Men nu orkar jag inte hålla fasaden.

– Ska inte du ta nån smörgåstårta?

– Nej tack. Det är bra för mig. Smörgåstårta är inte helt min grej bara, men jag sitter gärna med er om det är okej. Jag är gärna med och skålar med er ändå.

Phu! Det gick hur bra som helst. De ryckte på axlarna och högg in på sina tårtbitar faktiskt helt utan att verka titta snett på mig. Kanske är det för att jag numera står för det. Vissa hinder är lite väl höga även för mig att klättra, lite beroende på sammanhang. Men smörgåstårta dukat på långbord i ett så stort sällskap var lite övermäktigt för mig den här gången, men kanske inte nästa gång. För mig handlar det om att ta sats, och ta sats igen och igen och igen. Faktiskt också om att våga vara lite ärlig. Det går inte den här gången, men utan att för den delen fly. Jag kan vara med, men ibland får det bli på ett annat sätt. Jag har inget att bevisa.

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei