Lisa Jisei

Poster taggade ‘Vardagsknas’

De väldigt laddade antidepressiva

Just nu får jag mycket frågor om antidepressiva. För tillfället är min dosett tom, så under dagen ska den fyllas på igen. Jag har ätit antidepressiva olika mycket under olika perioder. Nu har jag beslutat att inte sluta med dom mer utan bara justera dosen efter vart jag befinner mig.

Många av er som skriver till mig och frågar om just antidepressiva står i valet och kvalet att börja medicinera eller att avstå. Vilket val ni ska göra har jag …

Hur mycket tränar du egentligen?!

”Jaha… så du tycker träning är dåligt, skadligt och osunt?”

”Alltså hur mycket tränar du egentligen? Du verkar ju träna jämt!”

Frågorna och tankarna om min träning och mitt förhållningssätt till träning fortsätter att strömma in. Några uppfattar min inställning som motståndare till träning, andra som att jag tränar så ofta jag kan.

För mig är träning viktigt. Det är en grundpelare i livet. Mat, vila, träning och socialt umgänge. Träning är en pelare av flera, en viktig pelare. Därför …

Det blir en scen

img_5610Helt plötsligt blir det en scen. Vi vet båda att vi ställt till en scen och vi vet båda varför. För att hon är modig. För att jag är för rädd. Det blir en scen för att hon vägrar att gå med på det alla andra accepterat, en tyst överenskommelse om att ligga lågt och vara smidiga. Den typen av överenskommelse hon inte köper. Därför blir det en scen. En stor scen mitt ibland alla. Sen går vi och tallrikarna …

Det är helt fantastiskt va?

img_4881– Hur är det Lisa?

– Kanon! Svarar jag och gör tummen upp.

Då vet han alldeles säkert att det är skit. Det korta ”kanon” och en tumme upp betyder att jag inte vill prata om det. Det är mitt kortaste sätt att säga ”Jag mår som en påse bajs men jag vill vara ifred”.

– Ah, okej.. Det är helt fantastiskt va? Du mår som en discoprinsessa va? Skrattar han och gör referensen till den glittrigt lyckade discoytan.

Sen …

På gymmet är jag 100 % arrogant

100-arrogantJag kommer till gymmet, möter upp min PT och säger några korta ord. Jag plippar mitt träningskort och går och låser in mina saker. Sen går jag mot min första maskin och börjar träna enligt programmet. Jag får justeringar, och lite tryck och instruktioner från Pt:n. Samtidigt ser jag i ögonvrån hur de andra gör. De går runt och pratar med varandra, klappar varandra på axeln, de börjar prata med en bekant. Det finns alltid människor i gymmet jag känner …

| © Lisa Jisei