Lisa Jisei

En mening jag hoppas få återanvända

teAnki öppnar dörren när jag ringer på, ler och ger mig en kram. Vi ska spela in podden Mat och marginaler. Jag hänger av mig och vi småpratar, sen frågar hon:

-Vill du ha grönt te?

Lättnaden sänker sig utan att jag förstår varför. Vi dricker te och spelar in podd. Det är först efteråt jag förstår. Meningen ”Vill du ha grönt te?” sitter kvar i mig. En inbjudande fråga att svara Ja eller Nej på. Så behagligt, trevligt och ångestfritt.

Jag blir ju så stressad när jag kommer hem till vänner och bekanta som frågar:

– Vill du ha något att dricka? Det finns kaffe, te, mjölk, juice eller så kan jag vispa ihop lite varm choklad. Är du hungrig? Vill du ha en macka? Det finns lite kakor och några kanelbullar också!

Omtanken om att hitta något som passar gästen, omsorgen, och gästvänligheten slår fel på mig. Jag vet inte vad jag vill ha, om ens något. Jag vet inte vad min vän vill ha, vi kanske borde ta samma? Är mjölken den sista skvätt du egentligen vill ha till kaffet imorgon eller har du 5 orörda liter som behöver drickas upp? Jag blir så stressad.

Därför sitter meningen kvar hos mig, även såhär en lång tid efteråt. En mening jag hoppas få återanvända. Inbjudan till en enda sak att tacka ja eller nej till.

”Vill du ha en kopp kaffe?” Ja, eller Nej. Andas ut.

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei