Lisa Jisei

En magisk lampa

Hur ska man göra för att undvika ortorexi? Det kan jag inte svara på. Tänk om jag bara visste! Vad lätt det då skulle vara.  Men skulle jag kunna gnida Aladdins magiska lampa och fått önska något utifrån samhällsklimatet kring mat och träning har jag tre önskningar.

  • Värdera inte mat som nyttig eller onyttig
    För mig är nog det här min största önskan. Tänk om vi kunde sluta att prata om livsmedel som nyttiga eller onyttiga. Tänk om det svartvita sättet att se på mat försvann. Inga livsmedel sågs som alltid nyttiga eller onyttiga. Tänk om vi slutade att dela upp maten som tillåtet eller förbjudet. Tänk om vi istället kunde prata om att äta med en balans av allt. Lagom mycket kvarg och lagom mycket glass. Jag önskar att jag slapp det svartvita sättet att se på mat, som ger så många ångest, skam och hetsätning av ”förbjuden”, överträning och svält. Jag önskar att vi inte rangordnade livsmedel. Att man kunde äta allt men inte jämt. Tänk om jag kunde helt radera #nyttigt och #onyttigt från sociala medier.
  • Mat och kompensation
    ”Jag kan äta vad jag vill för jag tränar” Att förknippa rättigheten att äta med träning är något jag önkar att vi kunde komma ifrån. Tänk om vi kunde se det som att mat är en förutsättning för att orka träna. Mat är en förutsättning för att bygga upp muskler efteråt. Tänk om jag kunde önska bort pratet om att man måste träna bort det man ätit, eller att man har rätten att äta något gott för att man tränat. Tänk om jag kunde önska mig till att alla fick en insikt att mat är en förutsättning för att kunna träna. Träning i någon grad är en förutsättning för hälsa. Men att ett större matintag aldrig ska bli bestraffat av mer träning. Mer träning ska inte vara ett krav för att få unna sig. Jag önskar att livet fick bestå av balans. Att äta balanserat. Att träna balanserat.  
  • Uppmuntra inte när ätstörda äter
    Jag önskar att jag slapp uppmuntran när jag äter något någon inte förväntat sig att jag ska göra. Det bidrar till att många personer med ätstörningar lär sig att människor är har stort fokus på vad de äter. Det bidrar i sin tur till att det blir svårare och svårare att äta normalt tillsammans med andra. Jag önskar att jag aldrig behövde känna att alla tittar på mig. Jag önskar att jag slapp få beröm för att jag äter en glass eller slapp många likes på bilder av en pizzatallrik, för att de vet att jag har svårigheter för det. Tänk om jag kunde önska bort konsekvensen av det som gör att anorektiker börjar äta inför folk och istället blir bulimiker. Jag önskar på samma sätt att slippa få beröm för mina kaloritomma sallader. Tänk om man kunde skapa en atmosfär där vad var och en äter, inte var så intressant och viktigt. Då skulle vi ätstörda, ju friskare vi blir, våga börja äta saker tillsammans med andra.

kaffekanna

Det är bara det att jag inte hittat någon lampa än…

Tror ni att det räcker med att gnida min kaffekanna?

Vi kan väl prova!

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei