Lisa Jisei

Ditt nya personbästa måste inte bli din nya standard

Stannartröjapåhuvudet och stoppar klockan. Flinet kommer innan tanken hinner forma sig klart. Personbästa. Stolt och nöjd slänger jag av mig tröjan och sätter den som en ny längre frisyr över det annars korta håret. Snyggt jobbat Lisa! En stark kropp som kan göra bättre och bättre resultat. – Undra vad jag kan springa på nästa gång… Tanken kommer lika fort som leendet nått fram till hjärtat. Jag har knappt hunnit glädjas åt att min kropp blivit starkare innan tanken på nästa mål landat. Det är farligt för mig hur mitt psyke fungerar. För andra kanske det är möjligt och till och med vettigt att tänka framåt, men inte för mig. Redan där, med tröj-håret hängandes runt pannan ställer jag nya krav på mig själv. För från och med nu är min gamla tid värdelös. Nu har mitt nyligen satta personbästa blivit standard. Nästa gång måste jag springa minst lika snabbt, nu när jag vet att jag kan det. Annars är jag värdelös. Tankarna rasar på så fort och per automatik. Det är nästan läskigt hur fort det snurrar till. 


Som tur är har jag lärt mig att känna igen tankarna. Jag kan dra i handbromsen hårt och lugna hjärnan. Det är verkligen bra att jag sprungit snabbare. Inte för att tiden är viktig, utan för att det, för mig, betyder att min kropp mår bra. Det gäller sen hålla i det. Att kunna springa snabbare betyder att jag utvecklas, äter bra, vilar bra och mår bra. Det är viktigt, tiden är bara en indikation. Istället för att hetsa mig själv att springa snabbare nästa gång backar jag tankarna. Hur kom det sig att det gick så bra idag? Hade jag fyllt på med energi? Hade jag positiva tankar under passet? Hade jag sovit tillräckligt? Där hittar jag ofta det viktiga. För det visar sig nästan alltid att mina resultat hänger ihop med mitt välmående. Tänk att det förvånar mig varje gång ;) Mitt nya personbästa ska inte bli min nya standard, men det ska däremot en kropp, påfylld av både energi och vila, bli.

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei