Lisa Jisei

Det blir en scen

img_5610Helt plötsligt blir det en scen. Vi vet båda att vi ställt till en scen och vi vet båda varför. För att hon är modig. För att jag är för rädd. Det blir en scen för att hon vägrar att gå med på det alla andra accepterat, en tyst överenskommelse om att ligga lågt och vara smidiga. Den typen av överenskommelse hon inte köper. Därför blir det en scen. En stor scen mitt ibland alla. Sen går vi och tallrikarna står kvar.

Varför försöker jag att vara smidig och passa in medan jag håller på att explodera inombords? Varför låtsas jag som att allt är som vanligt när ingenting är som det ska? Varför tackar jag inte bara nej till saker jag inte vill göra? Varför är jag inte den som står upp för mig, så att hon behöver göra det istället?

Där, när hon stirrar rakt in i mig, och läxar upp mig och alla runt omkring oss, vill jag sjunka genom jorden. Men när jag stirrar rakt in i henne vet jag också att det är just av den här anledningen hon är min allra bästa vän. Just där och då älskar jag henne lika mycket som alltid… Kanske till och med mer, även om jag är arg. Jag valde henne för att hon gör sånt här. För att hon vägrar titta på när jag går sönder och inte accepterar mina egna gränser, för att hon vägrar låta andra titta på. När vi gått iväg vet jag att surret pågår. Det gör inget. För ihoptryckt med henne där vi delar både cigg och dunjacka vet jag att allt stannar.

Jag har valt den bästa och modigaste vännen på jordklotet. En vän som vågar riskera mycket för att stå upp för mig. En vän som ställer sig upp och säger ”Nej. Du ska inte vara här, jag tänker ta dig härifrån”. Den obekvämaste, mest krävande, analyserande, omtänksamma och påträngande människa valde jag som min bästa vän. En vänskap som kanske inte alltid är vad jag vill ha, men alltid vad jag behöver. Mitt bästa val.

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei