Lisa Jisei

Det är helt fantastiskt va?

img_4881– Hur är det Lisa?

– Kanon! Svarar jag och gör tummen upp.

Då vet han alldeles säkert att det är skit. Det korta ”kanon” och en tumme upp betyder att jag inte vill prata om det. Det är mitt kortaste sätt att säga ”Jag mår som en påse bajs men jag vill vara ifred”.

– Ah, okej.. Det är helt fantastiskt va? Du mår som en discoprinsessa va? Skrattar han och gör referensen till den glittrigt lyckade discoytan.

Sen jobbar vi på. Ganska exakt den här konversationen har vi någon gång varje vecka. För någon gång nästan varje vecka är jag lite knockad. Det är inte det att allt är nattsvart, att jag är på väg mot ett dike eller behöver bli sjukskriven. Med jämna mellanrum är jag lite sänkt ändå, i vissa perioder mer, i andra mindre. Med de människor jag delar min vardag med har jag valt att ofta vara helt transparant. Inte så att jag går in på detaljer varje dag någon säger god morgon och frågar hur det är. Men jag har varit helt transparent med mitt grundproblem. De vet att jag ibland bara är orimligt självkritisk och går under isen. Det viktiga är nog att jag tar ansvar för det. Då kan de veta att jag för tillfället är jag lite knockad men jag ploppar upp igen snart. Det är mitt ansvar och inte deras. Jag tror inte att det ger så mycket att varje gång gå igenom mina hjärnspöken med mina nära, de säger ändå samma sak varje gång. Men jag kan säga att jag mår dåligt eftersom de vet vad det betyder. Då kan de hjälpa till utan att jag behöver göra en så stor affär av det. Vi kommer till ett avtalat möte och i min hjärna är det nattsvart och snurrigt. Min kollega säger lite neutralt

– Lisa är lite under isen idag och jag är lite trött, men vi är båda här.

De andra nickar. Jag erbjuder mig att skriva eftersom jag nog inte gör så glasklara analyser just då. Ingen ifrågasätter. Jag torkar bort en tår och ut smetad mascara och vi börjar mötet. Det är inte så farligt att bara säga som det är ibland. För mig blir det så mycket bättre. Jag kan får vara med även när jag vinglar lite. Sista avsnittet av SVTs Djävulsdansen avslutas med meningen:

Berätta hur ni mår och skäms inte för det. Det är det enda som kan bryta den här djävulsdansen

Jag kunde inte ha sagt det bättre.

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei