Lisa Jisei

Du är inte äcklig. Du är människa.

Just nu är nå många som skriver till mig på temat att få bakslag under julen. Flera hör av sig och beklagar att även jag själv är i en svacka nu och fått påbörja antidepressiva igen. Andra hör av sig och berättar hur de själva fallerar under julen.

Till er och till alla er andra där ute vill jag dela de här tankarna. Ord som jag kan höra, med min psykologs röst och tonfall, i mitt huvud:

När man tar

Vi alla får tacka ja, – eller nej!

Personalrummet är överhopat med sockerbomber i olika former. På Ica erbjuds det smakprover på diverse geggor och kakor. Det bjuds in till julfikor och mysträffar bestående av gräddfluff och saffransmums. Det är jul och det är helt omöjligt att värja sig mot havet av ätbarheter som sköljer in. Visst blir jag lite svettig av att delta i alla dessa sammanhang. Men numera känner jag faktiskt att jag har rätt att både tacka ja och tacka nej till det som bjuds. …

Löpningspaus

När depressionen kom, tröttheten, det svarta, energilösheten och snurrigheten fick saker lov att förändras. Jag blir inte deprimerad av ingenting. Det finns alltid en utlösande faktor som drar igång en snöbollseffekt. Oftast är det ensamheten och känslan av att tappa hoppet inför något. Känslan av att vilja ge upp när energin tar slut och det inte ser ut att komma någon lösning.

Den här gången var jag snabb på bollen och såg till att ordna till allt jag skulle. …

Suverän läkare och antidepressiva

img_6226Att vandra runt i ett svart, svart mörker… I en dimmig bubbla… I ett snurrigt virrvarr, utan att kunna greppa en vettig tanke eller tänka en hel mening klart. Att bryta ihop varje gång man inte hittar en parkering, varje gång man tappar något, går in i någon eller inte hittar sina skor som står i skohyllan. Att bryta ihop för att det är helg, för att det är måndag, för att det är morgon och för att det är …

Det blir en scen

img_5610Helt plötsligt blir det en scen. Vi vet båda att vi ställt till en scen och vi vet båda varför. För att hon är modig. För att jag är för rädd. Det blir en scen för att hon vägrar att gå med på det alla andra accepterat, en tyst överenskommelse om att ligga lågt och vara smidiga. Den typen av överenskommelse hon inte köper. Därför blir det en scen. En stor scen mitt ibland alla. Sen går vi och tallrikarna …

| © Lisa Jisei