Lisa Jisei

Berömmet kommer som en örfil, det gör ont.

nyckelpiga

”Du gör ett sånt bra jobb!”

 

”Du är fantastisk”

 

” Vad duktig du är”

 

”Tänk, du är alltid så hjälpsam”

 

” Vilket fantastiskt projekt”

 

”Jag ser upp till dig”

Så fina komplimanger. Jag har omtänksamma vänner, kollegor, familj och bekanta. De vill visa sin uppskattning. Kanske har de läst om vikten av att bekräfta och lyfta andra. För mig är komplimangerna och berömmet en örfil som får mig att vilja gråta. För det är någonting med förväntningarna, med hur man ser upp till och ibland imponeras som får mig att vilja sjukskriva mig och gömma mig under ett täcke. Jag älskar att arbeta hårt, passionerat, engagerat och att själv få se resultaten av arbetet. Men berömmet som kommer med gör ont. Visst är det konstigt. Men det gör nästan fysiskt ont, jag slår ifrån mig och går undan. För jag vet när jag presterar bra och när jag underpresterar. Jag känner när jag bidrar och när jag inte gör det. Det har tagit ett bra tag för mina kollegor, chef, vänner och bekanta att förstå. När jag gör något bra så känner jag det i mig. När någon däremot säger det till mig så känns det som ett krav att prestera minst lika bra nästa gång om inte bättre. Men jag har lärt mig att alla inte är som jag, att många behöver beröm och bekräftelse för att växa. Jag försöker påminna mig själv om att andra mår bra om jag säger att de gör ett bra jobb, även om inte jag gör det. Vi är olika. En hel del har lärt sig, efter alla mina märkliga reaktioner när de försökt vara snälla och bekräfta mig, att jag inte vill ha beröm. För några har det blivit en avväpnande rolig sak att ibland säga till mig med översvallande röst

”Det där är det mest fantastiska jag någonsin sett någon göra”

för att besvaras med en ninjaspark av mig följt av skratt. Andra har istället, när de sett mig komma i mål med något jag arbetat hårt för fråga:

”Hur känns det? Är du nöjd?”

och sedan bara lyssnat och ställt följdfrågor.

Och det är något så fint över det gör mig tårögd att tänka på. För, för mig betyder just det:

”För mig spelar det ingen roll vad du presterar, jag värderar dig inte utifrån vad du gör. Jag älskar dig lika mycket oavsett. Men jag bryr mig om hur du känner.”

Ovanligt. Stort. Fint. Och viktigt för mig. 

 

 

 

 

 

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei