Lisa Jisei

Bambi på halt gym

Första gången på nya gymmet. Första gången jag ska träna i ett gym på länge, länge, länge. Minns inte ens när jag sist tränade på gym. Men nu är det dags att ta tag i det. Även min kropp behöver styrketräning även om det kanske vore lättare att bara skolka på just den punkten i livet. För helt ärligt, jag är nervös. Jag går bara runt i lägenheten innan jag ska gå dit. Det känns lite som första gången i skolan. Jag messar alla jag känner som tränar på samma gym om de inte kan hänga på, ingen kan. Jag frågar dom om alla detaljer, vart man ställer skorna, hur jag registrerar mig och hur jag hittar till toaletten. Som om jag inte skulle kunna lista ut det. I vanliga fall är jag nog en tjej som kan ta mig fram i världen, som sällan behöver oroa mig och med vana att ta mig fram på okända platser. Ändå känns det som att jag ska kissa på mig när jag går dit. Jag tar på de mest diskreta träningskläder jag hittar och tänker igenom träningen på vägen dit. Tar inte med någon jacka, för då behöver jag inte gå in i omklädningsrummet.

Väl där känner jag mig som Bambi på hal is. Jag minns inte hur maskinerna fungerar. Jag vet att jag nog borde ta en cykel som uppvärming men vet inte hur de funkar och tar ett löpband istället. Finns en stor grön startknapp. Tur. Kör en stund på ett löpband långt bak men med bra utsikt över gymmet. Försöker titta hur de andra gör, vilka maskiner de har och försöker få tillbaka minnet av hur man styrketränar. Det är ju ändå märkligt, hur många hundratals timmar jag än kört i gymmet tidigare är det som att jag aldrig varit där. Jag går av löpbandet och tar på mina handskar för att gå på lite vikter. Inser att ingen annan har handskar och tänker att det nog är något man inte använder längre. Gömmer handskarna i bakfickan. Jag står som ett fån och försöker hitta maskiner jag kan, men alla är av nya märken och jag förstår inte riktigt. Jag tränar sådär som jag minns att jag log åt när jag såg andra göra. Tar de maskiner som är lediga och liksom hattar lite fram och tillbaka. En axelmaskin, lite hantlar, triceps, ben… ingen ordning alls. Försöker styra upp passet och koncentrera mig på några muskelgrupper. Påminner mig själv om att jag kan det här, jag vet hur man tränar med hantlar och behöver inte gömma mig för killgängen vid speglarna. Går istället mot en bröstmaskin. En annan kille hinner precis före och jag vänder och låtsas som att jag var på väg någon annanstans. Minnet blixtrar till av tiden då jag kände mig hemma, körde emellan andras set, delade maskiner och hojtade till andra hur många set man hade kvar. Då allt var öppet och alla hjälptes åt så att alla fick så effektiv träning som möjligt. Tiden då man gick fram till de mer kunniga och bad om hjälp, då jag fick svinjobbiga och roliga övningar av någon som kunde mer än jag. En timme har gått och jag har kört….ingen aning… förmodligen de maskiner som var lediga och de hantlar ingen annan tagit, i speglar där ingen såg mig.

Jag är helt värdelös på att träna på gym. Jag behöver gå hem och göra en plan.

 

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei