Lisa Jisei

Att se sport är att titta på andra som tränar

Inte förrän jag får frågan kommer jag på svaret. Det är tydligen någon slags sport på tv ikväll, något viktigt som alla ska se. Jag kunde inte bry mig mindre, jag är helt ointresserad. Inte förrän vi börjar prata om det kommer jag på att det nog är lite knasigt. Jag har ägnat enormt många timmar på träning men sport intresserar mig inte. Jag har aldrig sett en hel fotbollsmatch, har ingen aning om vilka lag som finns i allsvenskan eller något namn på någon i OS-truppen, någonsin.
– Men tittar du på dans då? Är följdfrågan.

Nej, aldrig. Jag är helt ointresserad. Jag springer gärna tills benen domnar, har tävlingsdansat flera timmar om dagen men jag skulle aldrig frivilligt titta på när någon annan gör det. Mina tävlingspriser betyder absolut ingenting för mig. När mina muskler blev för stora för min tävnlingsdans tränade jag ännu mer styrka. Jag var ointresserad av att vinna, jag ville bli deffad. Punkt. Att träna i grupp, eller att ha som första fokus att få in en boll i ett mål är helt obegripligt för mig. Jag ville träna mina muskler hårt och uppleva känslan av en tömd kropp. Sport är något annat. Att titta på sport är för mig lika passivt som att titta på film. Att träna fotboll i timmar för att skjuta hårdare skott eller att springa spåret för att slå sitt personbästa har för mig varit värdelöst. Mitt mål skulle synas på min kropp. Allt annat var slöseri med tid. Så har livet varit under lång tid. Målet är inte längre en rippad kropp men ointresset av att titta på andra som tränar består. Men vilken match det än är ikväll så hoppas jag att den blir toppen. Ni får gärna återge resultatet och kanske lite om vad sporten går ut på, jag går nog och lägger mig istället.  Fotboll

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei