Lisa Jisei

Att övertala är guld?

guld Johan påpekade att han kände igen mitt försvarsleende och inte trodde på vad jag sa. Trots allt var det så att jag hade en ledarroll i de flesta sammanhang, kunde otroligt mycket om kost och träning och kunde övertala vem som helst att börja äta murbruk om jag skulle vilja det. Min övertalningsförmåga och argumentationsteknik tillsammans med ett överslätande skratt lurade de flesta”
Citat ur Jag är sjuk

Jag har nog alltid varit en mästare i argumentation och retorik. Vart det kommer ifrån går kanske inte att säga. Kanske hjälpte en diskussions tät uppväxt till på traven. En sak kan jag säga, det har inte förändrats. Jag är en hopplös övertalare med förmågan att snacka in vad som helst, speciellt i nya sammanhang. Förmodligen för att jag alltid diskuterat på det sättet att jag argumenterar för min tes mycket envist till den punkt då jag blivit övertygad om motsatsen, då kan jag däremot snabbt vända. Men sällan visar jag tecken på tveksamhet eller obalans innan jag är helt övertalad. Det har tagit mig långt. Jag har fått pröva mina argument och tankar så långt det är möjligt för att sedan ändra åsikt. Nu har jag nog mer självinsikt och kan säga högt att jag t.ex. nog just i denna stund står och gissar men låter som att jag har koll, fast jag egentligen inte har en susning om vad jag snackar om. Oftare och oftare hör jag mig själv säga ”haha vet du, lyssna inte på mig för det där jag sa nu gissade jag bara. Jag har egentligen ingen aning. Fråga xx istället!” Jag vet att jag kan låta övertygande även om det inte alltid är min intention. Mina nyvunna vänner har visat sig vara vänner som jag är mer ärlig än jag varit tidigare och vågar säga till när jag inte vet. Jag känner inte heller att jag förväntas ha något att säga. Jag märker däremot, när jag träffar vänner jag inte umgåtts med på länge, att jag oftare hamnar i argumenterande om åsikter jag egentligen inte har en aning om. Övertalandet har jag i mig, det är en del av mig. Dock har jag lärt mig att ett säkert sätt att få människor att oroa sig för mig är att börja argumentera med dom. För många är argumenterandet i sig, en varningssignal. Så mitt ny säkraste kort för att få människor lugna är att, på frågan om hur jag mår, svara att jag helt ärligt inte vet.  

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei