Lisa Jisei

-Äh, ingenting. Eller har dom kaffe?

Hdrivean kör fram mot högtalaren och frågar mig lite snabbt vad jag ska ha. Jag förstår ingenting, vart är menyn? Jag sneglar genom bilrutan och ser bilder på lite olika burgare med olika saker hängandes ut och olika färger på sås rinnande från dom. Läsk, olika friterade grejer formade som ringar, bollar, skruvar.

-Äh, ingenting. Eller har dom kaffe?

Han kollar konstigt på mig. Sen hör jag honom beställa till robotrösten i drive in micken

-En dubbel…shöbleshöbleshö.. med extra…shöbleshö… utan.. fast med dubbel trippel…schöbleshö… sås…och en extra dubbel shöbleschöble utan schö… och en extra schöble schö…

Jag tittar på honom och gapar. Vart har han lärt sig det där? Det är som ett helt nytt språk. Läste han innantill nånstans från menyn? Hur vet han sånt där, vad han ska äta och vad som är med vad, vad han ska ta bort och dubblera. Hur vet man ens vad som är på, från första början? Jag blir helt svettig och tar emot min kaffe.

Snabbmatsrestauranger kan vara något av det värsta jag vet. Inte för att jag är rädd för att det är onyttigt. Det är bara som en värld jag inte vistats i, varit rädd för och inte tagit del av. Jag förstår inte hur man beställer, vad man beställer. Jag vet inte vad som är vad. Det ska gå fort. Man ska fram till kassörskan och snabbt riva av de snygga orden med en extra-dubbel-utan-bredvid. Jag blir så stressad. Jag skulle behöva en kurs, med någon som kunde gå med mig och förklara.

På andra restauranger tar jag ofta bara samma som den före. Det blir lättast så. Jag har ofta för många tankar i huvudet samtidigt för att kunna fatta ett beslut. Min kollega har lärt sig det och brukar med flit skoja med mig. Han går alltid först och beställer något han vet att jag hatar.

”haha, hur ska du lösa det här då Lisa? ” skojar han och jag slår till honom på axeln.

”En kaffe?”, svarar jag och skojar tillbaka. Sen beställer jag något som jag faktiskt vill ha.

Distansen till det knöliga och humorn, är ett måste ibland. Jag skäms inte för att jag inte vet. De flesta förstår mer än jag ibland tror. Ett nätverk som servar mig med enkla kaffelösningar skulle vara ohållbart. Det är bra, även jag måste ju lära mig.

-En schöbleschösbleschlö med extra schlö tack!

Spåra från din sida.

| © Lisa Jisei