Lisa Jisei

Det är då jag ryter åt mig själv som ett lejon

skogIbland vill jag väsa något snäsigt åt alla de som käckt hävdar att man kan äta vad som helst så länge man tränar. Jag gissar att de aldrig på riktigt har känt sig tvungna att räkna. Det är en förbannelse att ha lärt sig att räkna kalorier i huvudet. När helgen är över och första löprundan kommer så sätter hjärnan igång per automatik. Jag fokuserar på att räkna baklänges, rabbla multiplikationstabeller eller memorera mina vänners mellannamn för att bromsa hjärnan. …

Det är när jag ser den nya frisyren som jag förstår…

MIMG_3147öter henne på parkeringen, förstår först ingenting. Bekant men helt annorlunda. Kläderna? Eller är det håret? Jag får inte ihop det först. En ortorektiker jag känner väl. En ortorektiker jag mött i otaliga spår med samma eldiga blick som min. Vi har båda vetat att vi är sjuka och vänt bort blicken, ingen av oss har velat synas. Så är det ofta, man ser och känner igen mönstret från sig själv men väljer att titta bort. Men nu är …

-Äh, ingenting. Eller har dom kaffe?

Hdrivean kör fram mot högtalaren och frågar mig lite snabbt vad jag ska ha. Jag förstår ingenting, vart är menyn? Jag sneglar genom bilrutan och ser bilder på lite olika burgare med olika saker hängandes ut och olika färger på sås rinnande från dom. Läsk, olika friterade grejer formade som ringar, bollar, skruvar.

-Äh, ingenting. Eller har dom kaffe?

Han kollar konstigt på mig. Sen hör jag honom beställa till robotrösten i drive in micken

-En dubbel…shöbleshöbleshö.. med extra…shöbleshö…

” Vilodag blev gympass med bästa träningspolarna! #aldrig vila”

Så flimrar det förbi igen och igen. Statusarna och bilderna som får nackhåren att resa sig.

” Vilodag blev gympass med bästa träningspolarna! #aldrgvila”

”Det här är väl vad man kallar vilodag ;) #springamilen ”

”Vila eller gymmet, det är frågan…”

Dessa korta statusrader som för mig säger mig att det är dags att dra i handbromsen, ropa ”stop” och ”vänta” följs istället av uppmuntrande kommentarer som

”Det är bra! Gymmet är bästa medicinen!”

” Hahaha helt rätt!”

”Träna! Låt

Svettigast vinner?

svettJag har aldrig förstått det. Det är något så märkligt hur tränings vanorna tycks ändras när sommarvärmen slår till. Jag bor precis vid ett stråk där löpare och motionärer springer och promenerar året om. Plötsligt är det något som händer. När solen steker som hetast, mitt på dagen, fylls den helt skuggfria grusvägen av löpare i sporttoppar med svetten rinnandes längs ländryggen. Jag har alltid förundrats över denna uppenbara vilja att springa mitt på dagen när solen är som allra …

| © Lisa Jisei