Lisa Jisei

Suverän läkare och antidepressiva

img_6226Att vandra runt i ett svart, svart mörker… I en dimmig bubbla… I ett snurrigt virrvarr, utan att kunna greppa en vettig tanke eller tänka en hel mening klart. Att bryta ihop varje gång man inte hittar en parkering, varje gång man tappar något, går in i någon eller inte hittar sina skor som står i skohyllan. Att bryta ihop för att det är helg, för att det är måndag, för att det är morgon och för att det är …

Det blir en scen

img_5610Helt plötsligt blir det en scen. Vi vet båda att vi ställt till en scen och vi vet båda varför. För att hon är modig. För att jag är för rädd. Det blir en scen för att hon vägrar att gå med på det alla andra accepterat, en tyst överenskommelse om att ligga lågt och vara smidiga. Den typen av överenskommelse hon inte köper. Därför blir det en scen. En stor scen mitt ibland alla. Sen går vi och tallrikarna …

”Misslyckad-oönskad-människa-filtret”

img_5187Dagar som går, jobb, hämtning, lämning, middag och tandborstning. Allt går som det brukar även i de sämre perioderna. För trots allt kan jag oftast jobba som vanligt och vara en ganska hyfsad mamma. Jag kan vara en helt okej vän och en acceptabel kollega, även i de perioder jag inte mår lika bra. För jag faller inte ner i ett svart hål längre, det gör jag inte. Men i stunder blir det svart. Det händer sällan på jobbet eller …

Det är helt fantastiskt va?

img_4881– Hur är det Lisa?

– Kanon! Svarar jag och gör tummen upp.

Då vet han alldeles säkert att det är skit. Det korta ”kanon” och en tumme upp betyder att jag inte vill prata om det. Det är mitt kortaste sätt att säga ”Jag mår som en påse bajs men jag vill vara ifred”.

– Ah, okej.. Det är helt fantastiskt va? Du mår som en discoprinsessa va? Skrattar han och gör referensen till den glittrigt lyckade discoytan.

Sen …

På gymmet är jag 100 % arrogant

100-arrogantJag kommer till gymmet, möter upp min PT och säger några korta ord. Jag plippar mitt träningskort och går och låser in mina saker. Sen går jag mot min första maskin och börjar träna enligt programmet. Jag får justeringar, och lite tryck och instruktioner från Pt:n. Samtidigt ser jag i ögonvrån hur de andra gör. De går runt och pratar med varandra, klappar varandra på axeln, de börjar prata med en bekant. Det finns alltid människor i gymmet jag känner …

| © Lisa Jisei