Lisa Jisei

Sekunden innan omfamningen jag förstod vad han ville


-Du är ju en sån där person man ser du kommer in i ett rum!

-Va?… nä… va?

-Det är det här som är så spännande med dig. Till en början trodde jag inte att din självbild var så skev, men ju närmare jag kommer dig desto mer ser jag hur stor skillnad det är mellan hur du uppfattar dig och hur andra uppfattar dig.

Min självbild kanske är mitt största hinder, eller min största drivkraft. Det beror kanske på …

Hur mycket tränar du egentligen?!

”Jaha… så du tycker träning är dåligt, skadligt och osunt?”

”Alltså hur mycket tränar du egentligen? Du verkar ju träna jämt!”

Frågorna och tankarna om min träning och mitt förhållningssätt till träning fortsätter att strömma in. Några uppfattar min inställning som motståndare till träning, andra som att jag tränar så ofta jag kan.

För mig är träning viktigt. Det är en grundpelare i livet. Mat, vila, träning och socialt umgänge. Träning är en pelare av flera, en viktig pelare. Därför …

Hur mycket hänsyn ska man ta till er ortorektiker?!

De senaste dagarna har jag tagit del av flera olika diskussioner som liknar varandra. De handlar om
hur människor som tränar själva, är Pt:s eller hälsoprofiler tänker om vilken hänsyn de ska ta mot andra människor med t.ex. ortorexi. Är det att hetsa människor till manisk träning när man lägger upp bilder på när man själv tränar? Kan man få säga att man älskar träning utan att provocera ortorektiker? Hur mycket hänsyn ska man egentligen ta?

I nästan varje intervju …

När jag säger att jag är tjock, vill jag inte höra att jag är snygg

Ångesten slår på och jag får panik. Börjar slita och dra i kroppsdelarna och andetagen blir fler. Jag blir kallsvettig och tårarna börjar fylla ögonen. En vän fångar in mig och jag sätter mig ner. 

– Vad är det? Jag är här, jag lyssnar. Frågan är uppriktig och omtänksam. Mitt svar är så skamligt att jag först inte vill säga det. Men bakom den stängda dörren och framför de här två ögonen känner jag mig säker.
– Jag är så …

Nix!

Timmarna innan tolvslaget går den årliga rundan runt bordet om nyårslöften. Träna mer, äta bättre, klättra i karriären, vara en mer närvarande mamma, börjar med yoga eller sluta röka. Alla handlar de om att förbättra oss själva, att
vi i det nya året ska bli en lite bättre version av oss själva.

Men Nix! Inga nyårslöften för min del. För min del blir tanken, om att avsluta året med att fokusera på vad jag kan förbättra, skev. Jag är en …

| © Lisa Jisei